Av: Sigrids mamma

 Känner igen det där… BUP har sysslat med mycket skuldbeläggande, samtidigt som de sa att eftersom hon hade ansvarstagande förälder och stabila hemförhållanden behövdes inga åtgärder från deras sida. När jag som ansvarstagande förälder inser att mitt barn behöver mer hjälp än jag kan ge, fr f a annan hjälp än jag kan ge, finns ingen där som kan fånga upp.
Mycket är jag, men ingen psykiatriker eller psykolog. Den professionella hjälpen sökte jag å mitt barns vägnar där jag trodde man kunde få den: inom psykiatrin, vars personals löner jag betalar med mina skattepengar. Och det gick illa, det. Har framförallt kostat samhället (och mej, men det är som det ska, jag är hennes mamma!) så onödigt mycket pengar. Med rätt stöd kanske vi aldrig hamnat där vi är idag. Det är som Sigrid säger: hade det behövt gå så långt?